Norrländska Korrespondenten – 26 september 1860, sida 2

Alldeles förwitrad, lydde hon machins mässigt. — Hwart går du? frågade den okände, fom såg att hon ämnade aflähsna fig. — Man har dödat en menniska, stammade hor, och jag går för att se ... — Åh, nej, jag har ej dödat honom... fade mannen i förtretad ton. Det är twårtom han som warit nåra att frida mig för fan i wåld ... Jag har endast fårat honom; men får jag en gång fatt i den der herrn igen! ... Nå för tusan gå då in ... om man såge denna port öppen, skulle det ej behöfwas mer för att ådraga of olvocka ... Han fför henne framför fig och fynda de att stänga porten. Härunder nådde Elson sitt hotell efter att hafwa omladdat fina revolver. Det war werfligen han, fom nyss förut skjutit. Twå eler tre hundra steg från fin boning hade han oförmodat blifwit anfallen af en man, fom fötte en dolk i hans bröst. Lockligtwis halkade wapnet mot ett resben. Som man wid denna iidpunkt aldrig gick utan wapen i San Francisco, kunde Franr cis omedelbarligen beswara anfallet med ett revolvskott. Hou började förfölja den