Norrländska Korrespondenten – 22 september 1860, sida 3

att låsa i Francis ansigte, sänkte hastigt bufwudet, dock ej nog hastigt för att dålja fin rodnad och den glädjeblirt, fom upp. lyfte hennes blid. Samma afton uppställdes pianot i miss Dietrichs rum. Hon älskade musik passionetadt och det blef en stor glädje för benne att åter få syssellsätta sig dermed. Förståndig och sansad fom hon war, funde hon första dagen likwäl ej afhålla fig att tjugo gånger öswergifwa fina hattar för att gå till pianot. Sedermera, för att ej göra intrång på sitt arbete, föresatte hon fig att ej spela förr än efter nio på aftnarne. Detta kostade henne blott twå eller tre arbetstimmar; men ändock sökte hon att återtaga denna tid om morgnarne, utan att likwisst erkänna det för Elson, fom räknat på att inftrumentet skulle litet afwända henne från arbetet, hwilket han fann alltför ansträngdt för den unga slickans frafter. Hwarje dag spelade hon å quatre mains med Francis, fom hade werklig talang på piano och nu begagnade fig af detta fam spel för att gifwa henne lektioner. Francis lyckligaste stunder woro de hwilka han på detta sätt tilldragte hos