fruktar att åter befinna mig i den fålning, hwari jag war, då ni råddade mig. — Är ej jag tillstädes? — Ni stall ej altid wara det. Föröf rigt, tillade hon leende, sörefaller det mig som wår wänskap ej skulle wara densamma, om ni åter blefwe min bankir. Trogen den lag, han älagt fig, att be wisa miss Dietrich desto djupare aktning ju, mera hon kunde anse sig underlägsen i fut förhållande till honom, wågade ej Francis föra till fina läppar den lilla hand han höll i fina; men hang ögon uttryckte få wål hans känslor, att Martha blef rörd deraf. Hennes förwirring meddelade sig åt Eison. Båda iakttogo några ögonblick en tystnad, fom de ej wisste huru de skulle bryta. Slutligen förebar Francis en affär och gick ut. J stället för att återwända hem, tillbragte han en del af dagen med at kringirra i San Franciscos omgif. ningar. Ständigt upprepande för sig sjelf att han blott då och dä borde besöka miss Dietrich, hade han dock slutligen want fig att hos benne tillbringa en stor vel af fin ud. J början hade han endast hwar