Norrländska Korrespondenten – 19 september 1860, sida 2

Stanna qwar i San Francisco eler lemna det; tillät mig att återse et eller förs bjud mig det; med ett ord: bestäm sjelf helt och hålet förhållandet of emellan och war wiss, att jag troget ffall rätta mig efter edra önskningar . . . . Ni tror mig, ide sant? ... — Jo, min herre, fade hon med rörelse fe i det hon räckte honom en liten hand, den han wördnadsfullt tryckte mellan fina. — Hwad är det, fom jag för närma: rande skulle lunna göra för er? — Ack, jag wet det ej sjelf, sade hon sorgset. Jag wille få gerna beswara er. walwilja med en sullkomlig uppriktighet, men olyckligtwis fan jag ej säga allt ... Min far war etablerad fom banfir i Vera Cruz. En inföding, fom war hans gåldenår, uppretade det kringboende folket emot honom, och wår familj måste lemna landet. J Meriko blef olyckligtwis min stackars far alldeles ofriwilligt inblandad i ett grål, under hwilket en person döda: des genom ett knifhugg. Han inkallades fom wittne. Lagkarlarne påstodo, att min far haft del i brottet. Mördaren blef ostraffad, såsom det ofta händer i dylika fall, men min stackars far ruinerades.