Norrländska Korrespondenten – 12 september 1860, sida 3

med möda kunde hålla sig upprätt, erbjöd ban henne fin arm. I början afflog hon detta anbud, men slutligen stödde hon fig wid honom under swårare passager. DÅ de anlände till de första husen eller råttare tälten, fom utgöra en slags förstad nil San Francisco, kände Elson att den unga flickans arm darrade under hans. Hon bleknade, och hennes anlete uttryckte den tjupafte ångesk. — Mi lider? frågade han med deltar gande. — Jag önskar jag wore död, Yttrade hon med låg rök och liffom talande får fig sjel. Eit ögonblicks tyftnad uppstod. Elson rådgjorde med fig sjelf, allt under det han förstulet betraktade denna qwinna, fom han förde wid sin arm och om hwars namn ban war ofunnig. Den unga flickan egde en skönhet af temligen owenligt flag och hwilfen man stulle haft mocket swårt att defineta. Hon hade en kreolskas ögon och swarta här, på samma gäng fom werten och hyn tyd: tes antyda europeiskan, Oaktadt hon swarat Eilson på engelska, hade hennes röst en främmande drytning, fom han