Norrländska Korrespondenten – 12 september 1860, sida 2

på allt nårmare håb, då jag en wacker vag fade til tw:ig sjelf att en refa till aultandet kanste fulie wara ect förtråff ligt botemedel säåwal för den ena fom för den andra of dessa åkommot; och nu år jag fedan tre månader 1 San Frarcisco. D Hwad gt ni här? — Jngenting. — Jag wåntar oupphörligt att hon skall lomma. — Under sömnen2 — Min gud, ja. — Och magen? — Gud nås, oc kommer att fårswin na blott alltföt hasti3t. Min börd, fom fig i ett bedröflist tillstånd, ma nar mig att få fort fom måjligt begifwa mig till minorna. Fodoämnena anscs der wara högst medelmatugt saftigo, suckade den fete engelsmanuen. — Hwart åmnar mer för nårwatande? — Jag flanscrar. — Will ni på en fund göra mig sällskap utom staden? — Gerna. — Efter en timmas wandring kommo lde unga männen till en of dessa grön