Norrländska Korrespondenten – 12 september 1860, sida 2

AAA — nmii — ögonblickliat och började ladda sin reffelbössa. Oaktadt denna fiendtliga demons fitation, fortsatte ide desto mindre engelsmannen att springa fram emot honom, ehuru dennes enda wapen war en liten rewolwer. J samma ögonblick banditen lade fin böesa mot axeln för att sigta på Elson, fom nu på fin höjd war hundra steg aflägsen, reste den unga qwinnan fig på fina fnån och krampaktigt tryckande fia mot Salteadorn (stråtröfware) lyfte bon bedjande sina händer emot honom. Mannen twefade ett ögonblick. Slutligen fånfte han bössan och återwände längsamt in i skogen Elson wille skynda efter, men den unga qwinnan hejdade ho nom med sina klagostri. E År ni fårad? frågade han. — Nej, min herte, swarade hon på eugelska. D OM denna man? återtog Francis, i det han fnåböjte bredwid liket. BÖan är död, förtusan; så död som måjligt, sate Hosmer hwilken nu ankom till platsen. Kulan har genomträngi brös stet från ena sidan till den andra. Aayp, der år rusligt, mumilade Francis,