fom en wäl fan fe på och grina åt en stund. Nappa mig nu bara rockskörtet, Anna, få ffa jag bana wägen. Sjöman wiger fan gerna få qwar hos huitru min, och se till henne, fast inte tror jag just att någon tar bort henne. Kogubben begaf fig derefter in i folfhopen med fin dotters men Carl Bäck lemnade ide Annas sida. Wisserligen höll Hon med handen i fadrens rocstört, men hennee andra hwilade i Calle Bäcks och satt der som i ett skrufstäd, bjertligen omknipen och klämd, utan att någon klagan eller missbelåtenhet förspordes. J detsamma skiljde fig folkhopen får en ung gentil Herre med mustacher, fom rus fade fram, släende med knutna näfwar åt begge sidor. — Hwad är det ni wil? röt han med wildt rullande ögon tid logubben, fom ifrigt wille fram. — Håfors jag wille bara fe på aporna jag, swarade kogubben. — Der har du lorgnet att fe med, ropade den unge gentile herrn och gaf kogudden ett knytnäfslap åfwer ena ögat. Rogubden förde swåtjande handen till sitt slagna öga och hans dotter uppgaf ett