domskraft; ett fraftigt lif rörde sig inom honom, en outsäglig fröjd fyllde hang bröst, en werld af kärlek bäfwade genom hans hjerta. Och rummet förwandlades til en oändligt herrlig boning, och trädgården hwimtade af fröna barn i skinande fläder, och hans egna barn, hang ålffs lingsgosse lekte med rem, och en underbart intagande qwinna närmade fig hos nom, det war hang maka, hang en gång förlorade mafa. Sent på aftonen gid en bonde hemät på den ötsliga stigen. J den tåta dime man ech försänkt i egna tankar hade han ide mätkt att någon war i nårheten, ulls han wäcktes ur fina drömmar wid ett glödande utrop; Wäålfignad ware du, Gud, i himlen! Holft förfårad närmade ban fig åt det håll, derifrån orden fom mit; wid randen af en landswågsgrop fatt en gammal man med hufwudet lutadt i händerna; det såg ut fom om han fof. Bonden kallade på honom; han wille föra honom hem, låta honom wärma sig, gifwa honom fida och husrum i detta swåra wäder. Men det war för sent; Guo Fader hade i detta ögonblick bjudit honom hem till fia.