Norrländska Korrespondenten – 1 september 1860, sida 3

eöAA — Thore slåpade fig hemåt så godt han kunde, och når han war kommen hem, lade han fig ned. Mycket tal blef det om slagsmålet på Husebv, men det fade en och hwar: Swad skulle han der2 — — En war det, som icke sade så, och det war Aslaug. Hon hade wäntat så på honom den lördagsqwållen, och dä hon nu fick höra hwilken wändning det hade tagit med honom och sadren, satte hon sig ned och gret, fade också till fig sjelf, av för jag ide Thore, få får jag ide en glud dag mera hår i werlden.! Thore blef liggande hela fördagen, och måndagen kände han, att han odfå måfte ligga. Tisdagen fom, och det war en få wackr dag. Det hade regnat om natten, fjället war watt och grönt, fönstret stod öppet, doften ifrån löfwen trängde in, bjellrorna pinglade ifrån fjällen och en sjöng wallwisor detuppe..; om ej modren sutit inne, hade han ej kunnat låta bli att gråta af otålighet, (dortf.)