Norrländska Korrespondenten – 1 september 1860, sida 3

åloste fon, når det blef för siilla i ett godt lag. Upp till Husebyfjällboden gid bara en wåg, och den bar raft igenom gården. Nåsta lördagaqwäll, då Thore mile til fjälls och smög fig igenom gården alt låttare foten, och då han war kommen till ladan, flög en karl tatt i bringaa på honom. -Hmwad wil du mig? fade Thore och flog honom till marten, få det hwen i honom, Det skall du få weta, fade en annan bakom honom med ett flag i naden, och det war brodren. Hår kommet den tredje, fade gamle Knut och gick honom raft på lifwet. Thore blef starkare i faran, han war mjuk fom en midja och flog få att det swed; han slingrade och swångde; der slag föll, wat han icke, der de icke wäntade fingo de. Stryt sick han likwäl till iist, och det så att det fändes, men gamle Knnt fade ofta sedan, att täckare karl hade ban knappt warit i tag med. De höllo på ända tills der flöt blod, men då fade Hufebyn: Stopp! och tillade: Fan du nästa lördagsqwäll slippa förbi Husebywargen och hans ungar, få skall flickan wara din!