Vrdag, sirades här medelft en större foupe hos hr landshöfding Bennich. Se dan samtlige gästerna hade anländt ock amlats i stora salen i landshöfdingereedet Höll Hr landshöfdingen ett för tillfället lämpadt, uttrycksfullt tal, der han ned särdeles lifliga drag tecknade H. M. drottningens personlighet, hennes stora sannt qwinliga wärte, hennes från all slags flärd fulltomligt skiljda högsin. nade enkelhet och lättrörda ömsinthet samt hennes många andra dygder, hbwil ka woro egnade att ingifwa mördnad li ka mycket för qwinnan fom för majestätet, och fom derjemte woro of: en borgen för, att wår allernådigste konung aldrig, så länge Han har fin höga mata wind fi dan, skall swigta nuder regeringsbördans tyngd. Talaren anhöll alltså att de när warande wille med honom tömma en ffål för den ädla qwinnan: men fom hon ide ens kunde tänkas utan fin konungslige make — de tu äro ett — förmandlas des skålen för drottningen till en skål för D. M. tonungen och drottningen gemens samt. Hr landshöfvdingens föredrag war ett af dessa, som går från hjerta till hjerta, så uppfattade wi det åtminstone, och tro, att i intet bröst tölden eller flegman kunde wara så stark eller feg, att den ene eller andra ej åtminstone för stunden gaf wika för den wärme och liflighet, hwarmed hr landshöfdingen talade om wår drottning. Sedan glasen tömts, afsjöngs folksången, hwarefter hr landshöfdingen utbragte ett lefwe för D. M., derpå trenne lifliga hurrarop följde. Hr lantshöfdingen helsare derefter fina gäster wälkomne, hwarwid han humoristiskt och letfullt yttrade sig, wänd till de närwarande damerna, öfwer den stora benägenhet för ett flärdfullt och yppigt lefngdssätt, fom han hört sägas skulle förefinnas härstädes hos könet, och detta thema warierade han så mästerligt, att det wann allmänt, ja t. o. m. damernas bifall. Att under skämtet låg icke så litet allwar, äro wi benägne att tro, och ehuru wi ingalunda wilja försöka att här återge hwad fom yttrades, Mwiltet ffulle derigenom endast bortfuskas, anse wi of der: före ide behöfwa förtiga wår subjektiva öfwertygelse rörande detsamma. Som hr landshöfdingen gisslade icke sålitet den stora, wåra qwinnor mest widlådande dårskapen att wid kalaser täfla i en ofta till esmaklighet gående prålighet i tlädsel samt i en öfwerflödighet i mat och dryck, hwilken måste wara förstörande för helsa och krafter: äro wi öfwertygade derom, att han önskar reform derutinnan, och man borde få hoppas att denna hang öns skan förmår åstadtomma rättelfe i det anmärkta missförhållandet, hwilket medfört rätt mycket ondt här i werlden, ja till och med inom wårt lilla samhälle. — Emellertid rådde en otwungen glädje wid firandet af Lovisadagen i landshöfs dingeresidenset. — Kongl. Maj:t har för en tid af 15 år fastställt en konwention om fyrkohers bes och komministerslönerna i Hackäs. Kyrkoherden erhåller årligen af hemmans