Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1860, sida 3

Amalia ropade: Jil den wil sag fy mig en ny, präktig flädning! Detta begagnade Ferdinand, i det han swarade: Ni fule bereda mig och min far en werklig glädje, om denna klädning kunde skiljas från krinolinen, fom är hos . nom få wäl fom mig motbjudande. Amalia blef glödande röd och modren tog till ordet, i det hon häftigt ropade: Hur fan ni begåra något sädant? Det år ju damernas och modets fak. rUrfåfta mig, swarade Ferdinand, be gårt det har jag ej; jag framftållde det endast fom en bön, fom en önskan. En sådan önskan, fom inskränker of i walet af kläder skulle ni dock ej hyfa, ans märfte Amalia med känslig ton. Owarför ej? frågades; hår år ju endaft fråga om form; ni får tillåta mig att kalla krinolinerna formswanftållande; alltså är min önskan till förmån för das merna.! Mod är mod; om det ena eder andra ej behagar någon, behöfwer han ej fe åt det hållet, inföll modren. (Forts.)