na dock ej hjelpa mig; ty jag will ju weta om Amalia älskar mig. Du fåtter ju fråmft bland dina önff. ningar en stilla huslighet, oh på denna hafwa wåra gamla hiftorier nog fin tids lämplighet, ty af det fått, på hwilket man umgås med saken, låter fig sluta allahansda med afseende på umgänget med menis skor, yttrade fadren, oh swaret war: RRigtigt nog; men du går uppenbarlis gen ur wågen för min fråga. Du har redan walt för mig och jag wil ej oppos nera mig deremot; men min fafta öfwertygelfe år, att man ej bör ingå på något äktenskap, utan att wara säker om ömfes sidig kärlek, och jag fan få mycket mindre gå in derpå fom mitt hjerta först måste lösslita fig från Clara, hwilket ej fan fordtas af mig, utan utsigt til en lycklig framtid. Fadren war synbart förlägen och fatta. de som ett wälkommet afbrott i samtalet aftontidningen, som just lemnades under det Ferdinand gick oroligt af och an i rummet. Hål! ropade plötsligt pappa Hillner, fanffe kan det gagna, hör på? Och han låste: London: Gamle grefwe Grey