Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1860, sida 2

A — Fudren såg betänksamt framför sig och sade efter någon tvstnad: vMig faller wål ån det ena än det andra in, men det går ej rigtigt an. Sanffe fan det låta fig göra med når gon förändring, menade sonen, ocd) i alla fall år det en afledare för mina fars hågor; gif derföre ord åt dina tankar. Fadren war angelägen om att skingra sin sons swårmodighet; han berättade, som han gerna gjorde, en gammal historia: En kejsarinna sökte en maka för fin fon och låt fördenskuld inbjuda till sitt hof tre wackra dåttrar till en mindre bes medlad hertig. Den första sprang ur wagnen in i slottet, utan att bekvmra fig om sina saker eller de öfriga personerna, den andra inträdde, med sin shawl öfwer armen och en reswäska i handen, något betänksam och wände sig sedan för att hjelpa ut fin gamla guvernant; den tredje war insomnad och måste wäckas och uthjelpas. Kejsarinnan, stående wid ett af slottsfönstren, hade observerat detta, walde i fina tankur genast den andra och fann sitt wal rättfårdigadt. Sonen afbröt honom: Det fan jag