Krinolinen. (Ur Norrköpings Tidningar.) En Novemberafton år 1858 fatt fapitas listen Hillner med fin fon Ferdmand, ef ter aftonmåltiden — men i rummet war det tvft. Fudren bläddrade i en gammal sransysk kalender och sonen fatt tantfull, med hufvudet flödt emot handen. Åndiligen bröt den förra tysinaden och utropade: vöS på denna planch, Ferdinand. Det år en modedam från medlet of förra års hundradet, och jag frågar dig, om ej med frinolmen den tidens oformlighet koumit tilbafa ? Ferdinand såg upp, fade endast: mår hända; men sänkte sedan åter hufwudet. Men hwad går åt dig? frågade nu den, gamle herrn; manr fon då i dag ej få ett ord af big. Min far, swarade sonen med tystert allwat, jag inser att jag måste tala, hör mig derföre med lugn. Det der låtet f—n så bögtidigt, war NA) Tala utan tocfan. SÅN