— Times metdelar ett bref från Neas pel af den 14 Suli, deri korrespondenten lemnar en skildring of de politiska fångars arrester, hwilka få ofta blifwit an förda som bewis på neapolitanska regeringens grymhet och hämndgirighet. Det är derföre också lätt förklarligt att por lisen tjenstemän äro så hatade i Neapel, att de måst gömma sig för folket; och be hade till stor del tagit sin tillflykt till sina egna fängelser. Brefskrifwaren yt trar härom: Många af den fordna polisens officiz anter äro inneslutne i vådhus-fängeljerna, dit de slytt för att finna skydd. Då jag i går gjorde ett beföf i arresterna, stötte jag på en del af dessa menniskor. Och i fammanhang härmed mill jag näms na några ord om de underjordiska fangelser, fom man nu håller på att fränga. Jag har ofta skrifwit om dem, förs litande mig på trowärdiga mäns berät telser, ehurn jag sjef knappt kunde tro på de rysligheter jag omtalade. J går såg jag med egna öaon några af dessa fängelser. Jag åtföljdes af åtstilliga med: lemmar i den kommission, som fått i uppdrag att tillstänga dem, och af hmilka flera sjelfwa sutit der fom fångar. En gallerport ledde ned till en anticamera (Ytter-runt), fom endast erhöll ljus genom portens galler. Der moro itenwäggar stengolf, sten öfwerallt, om man undantager, att golfwet war öfwerströdt med brända fragmenter af böcker som blifwit tagna wid huswisitationer och här förstörda. 7IJ detta rum fn man ännu draga andan, fare en amnestierad fånges men gif nu bit ett ljus, tillade han wändande fig till en fångwaktare, och mi nedstego nu från detta halfmörka rum till ett annat, fom mottog hela fin bes lysning från ett hål i dörren till det yttre rummet. Det war litet och af sten, uteslutande af sten; till höger upptäckte jag en stensäng tre fot högt från golf: wet, med en upphöjning af sten, fom före: ftällve hufwudkudde. En dörr öppnas och leder in till ett annat rum, der det hwarken finns halfmörker eller ens ett återsken deraf, dit ingen ljusstråle eller luftström fon intränga. Här fatt jag arrefterad fade eu af mina mägmifare. Jag såg på honom, fom om jag wäntade få fe honom förwandlad till ett själlöst djur, ty det war en håla för ett wildt diur, ide ett rum för en kristen nienni ffa i ett land, fom hwimlar af Christi tjenare, och der den apostoliska katholska religionen är den enda tillåtna. Jag skickar nu en teckning of rummet; ni ton fåledes öfwertyga er, att en menniska på flera ställen der ej kunde stå upprätt, och här låg han i ett stygiskt mörker, utan: att någonsin erhålla frisk luft, oh på. bara golfwet, fare min män, med mins dre han kunde fomma ut med att betala ett orimligt pris för en madrass af en dertill bemyndigad spion och angifware, fom gjorde goda affärer på fina medmenniskors olycka. För Guds ffuld, fade jag, låt oss lemna denna håla, och wi famlade derpå tillbaka till den kammare, ter ett återsken af dagsljus från ytter: rummet inträngde. Atta er ropade mak: taren, då jag snafwade mot ett berg af gamla böcker och papper; och få woro mi åter i anticameran, fom tog fig ut fom en skärseld, då jag gick ned, men nu föres föll mig fom ett paradis. På motfatta siran fanns en annan håla, ver fem til fer personer understundom warit inne slutne. Högt öfwer dörren fanns ett fönster, som wette ut till det halfskumma förrummet, och endast derigenom erhöll det ljus och luft. Fängelselukten blef