Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1860, sida 2

2 ——00———— Aj mofter? Brecif fom jag säger. Ja, min Age nes, jag har några ögonblick skämtat med dig; nu wil jag tala allwarsamt. Borge måftaren har wetkligen begärt din hand. Han besökte mig i går afton, ppade ide warmaste ordalag sitt hjertas tillstånd, och fom han ide sjelf wågade framföra sitt ärende tid dig, uppdrog han åt mig, såsom den närmaste bland dina anhörian, att underrätta dig om hans giftermåln förslag. Jag swarade honom straxt, att han kunde wänta sig ditt afslag, ty jag wet huru tillgifwen du år din Rudolf. Men borgmåftaren wille ej gifwa wika. Han utbad fig blott ett enskildt samtal med dig och hoppades att sålunda, ostörd af wittnen och genom försäkringarna om fin outsläckliga kärlek, funna besegra din böjelse för Löjtnant Pantzarflycht. Jag wille ej att det enskilta samtalet skulle ega rum här hemma hos of, ty jag frufs tade, att löjtnanten helt opåkallad funde infinna fig, och jag har hört sägas, att swartsjukan förmår bringa en älskare till de förskräckligaste vtterligheter. Följaktlis gen uppgjorde jag med wår förälskade dorgmästare, att han skulle få träffa dig