Norrländska Korrespondenten – 22 augusti 1860, sida 3

firas. Att löjtnanter äro föränderliga i kärlek, och blotta tanken på en tioårig förlofning fan afskräcka dem för det allra bästa giftermålsanburd. Ett djupsinnigt infall, swarade famtliga rådmännen, derwid blifwa wmi. Beflutadt fade borgmästaren, och slog til yttermera wisso klubban i bordet. II. Det beslut, fom borgmåstare och råd hade fattat i giftermålsfrågan, emottogs af Rudolf och Agnes med sorgliga fång lor, Pet förstås, men de ålffade underkastade fig den tioårig wäntan. Ett år förflöt. Samma innerligt ljufwa kårlek, samma löften om en oföränderlig tro, samma ömhetsfulla suckar och smäktande blickar. Wid denna tid, en afton, befann löjtnanten fig hos Agnes. Hon war ned slagen och dyster. Löjtnanten sökte trösta henne, men förgäfwes. Hon tänkte på sin faders testamente, och ju mera det sysselsatte hennes tankar desto sorgsnare blef hon. Under de älskandes samtal inkom Mam sell Cranqwist.