Norrländska Korrespondenten – 22 augusti 1860, sida 2

mör år den fagraste och rikaste, woro det ju skada om wår stad skulle mista en så dyrbar juvel ? YBisferligen, instämde rådmännen. eMen nu har inträffat den ledsamma händelsen, att Löjtnant Pantzarflrcht, den unga officeren, fom nägon tid wistats i fladen, har förälskat fig i flickan och an: hållit om hennes hand. I hafwen eder förmodligen befant, wåhvife mån, att flicforna, ingen enda undantagande, blifwa likasom kollriga wid ösynen of wadra militårer ? Det år allmänt bekant, Herr Borge måftare. vOh sådant år odfå förhållondet med Mamsell Agnes. Hela dagen från tidigt på morgonen till sent på aftonen bar hon fin Löjtnant Patzarflyckt i tankarna, och om natten spritter hon till i drömmen och utropar: Pantzarflocht! om älskade BPangarflydt! Och blek oh afmagrad år hon, stackars liten, fom om hon hade haft hwardagsfrossan i ett helt år. Hwad stall man göra? J kännen innehållet af wår hädangångne wän Limpanders före ordnande, och hwilket answar han lagt på wåta samweten. Of är uppdraget