C E— — —2 2— — Borgmåästaren Griper war en femtio års man, liten, fvenslig och mager. Han sörstod i grund konsten att hwad man kallar fe fig tid bästa, och för detta åns damål begagnade han med skicklighet fwars je tillfälle fom yppades. Knappt hade borgmästaren straxt efter Rådman Limpanders hådanfärd genomögnat testamentet, innan wår sluge Griper föll på den ypperliga tanken, att han sjelf lunde komma i besittning af frön rädmans Agnes och hennes i borgmästarens tyde ännu skönare fyrkar. uSode herrar och wälwise män, — yttrade borgmästaren Griper till rådmånnen, — fyne8 ej eder, att Mamsell Limpander år den fagraste må i denna stad 2 Xoo, swarade rådmännen under en enhällig gäspning. F weten äfwen, att Mamsell Limpander år den rikaste mö i denna stad, wål, wise mån? DHet fan ingalunda befiridas, swarade rådmännen. modt! fade borgmästaren, Ddå nu blifwit öfwerenskommet och afgjordt, att Mamsell Agnes Liapander blond stadens