Rudolf och Agnes. Ekizz af X. Å. (Forts. fr. föreg. n:r.) Denna hade ej ringaste inwändning at: göra emot löjtnantens anbud; twåttom lemnade hon gerna sitt famtyde, ty hon trodde fig längesedan hafwa märkt, att hennes systerdotter långt ifrån med tfgil: tighet ansåg låjtnanten. Skön Agnes framstammade med ner slagna ögon sitt ja, och att detta gick från hennes s Hår, derom wittnade den lifliga rodnad, som färgade hennes kinder, då hon uttalade bekännelsen. Agnes, oskyldig och oerfaren af werlden, hade ej förr än nu warit hwad man kallar får, Läjtnant Pantzarflycht Å den ende, för hwilken hon nårt denna läga, den ende, som förstätt att eröfra henne. På förhoppningen att blifwa en ädel mans lyckliga maka grundade hon alla sina förhoppningar för framtiden. Hon egde fin mossers bifall; Rudolf Pantzarflycht, åfwer foder: och moderlös,