Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1860, sida 2

samtliga tärnor; wida omkring i provins sen hade ock ryktet om hennes fägring spridt fig, och i de angränsande socknarna talade hwarje ungherre med hänryckning om skön rådmansrAgnesd. Mamsell Agnes förblef naturligtwis ej länge utan friare; — naturligtwis, ty hwem kunde se henne utan att fängslas af hennes behag, och hwem kunde fånger las af henne, Utan att wilja stanna qwar i hennes bojor. Men Rådman Limpander war rädd om sin förtjusande dotter; han bewakade henne ihärdigt och troget som draken det gyldene skinnet, och ingen djerf Jafon förmådde bemäktiga fig skatten. Hundra de friare kommo, men återwände med hundrade korgar. Sent en winterafton tilldrog sig, att Rådman Limpander dog, ty äfwen en rådman är underkastad förgänglighetens ag Man öppnade hans testamente. Rådman Limpander hade alltid haft en grundsats, att en flicka ide sjelf bör å bortgifwa sin hand, utan trodde han, tt bennes wal bör bestämmas af äldre dy till förståndets mognad komna perfor er. Följaktligen hade: han såsom sin Yt