Norrländska Korrespondenten – 15 augusti 1860, sida 3

Min werld är dömd. Ej är du Jwiana längre Och jag ej man. Guds barn wi äro båda, J snöhwit oskuld klädda begge twå; Rent är mitt hjerta. Qwalens långa skärseld Tid himlens altar det ånyo inwigt. Slit blott de band, fom fängsla dig wid; jorden, Kom i min famn til ljusets fosterland. Jag kände igen dessa ord, fom Stage nelii egna, och, inseende att intet widare funde uträttas, tog jag afsked och gick. Jag hörde sedan ingenting om henne, och funde ide heller beföfa henne okallad. Ändtligen följande nyår fom Lindqwist en dag på paftorserpeditionen, strålande af glädje. o— Nå, fade jag, fröken Amanda är U att döma af ditt glada ansigte. h! swarade han liknöjdt, wet du då i inte att hon dog förliden julafton! .. Nej, nu år jag bår för att begära lysning mellan mig och en annan flida, fom wisst ide år hälften få wader fom Amanda, men dubbelt få rik och förtmif. ladt får i mig, ty hon har sitt fula söcnuft i behåll, hwilket ej war fallet med