Norrländska Korrespondenten – 15 augusti 1860, sida 2

lius, sann honom till sångs mycket sjuk och underrättade frölen Amanda derom. Genast anmodade hon en utmärkt läkare att wårda skalden, och gick under ett par weckors td emellanåt sjelf med fin moder till honom. Elutligen, wid deras sista besöl, då jag war med, befanns Stagnelius död; fröken Amanda tryckte en koss på hans kalla panna. Det war den 23 April 1823. Derefter war Amanda djupt sorgsen, besötte ofta Stagnelii graf på Maria kyrkogård och prydde den ständigt med friska blommor. Jag fick följa henne och jag wann allt mera hennes wälwilja och isynnerhet hennes mors för mina trågna omsorger Slutligen wågade jag fria til Amanda, hon smålog, sast något fallt, men swarade tid min stora förtjug. ning: Sag år ju för längesedan sörlof. wad med Stagnelii ffugga! På grund deraf och med hennes mord bifall tog jag ut lyening i. Jacob, och sedan det war utlyst, bestämde modren bröllopsdagen. Just fom jag kände wig på höjden af al lycksalighet med min sköna, fast något ble ka brud — men med 9 mantal säteti i Öflergöthland, — förklarade hon att jag misstoget mig om hennes mening och att