hennes lilla hjerta räkat i läga. Nu har hon bedt mig skaffa henne Stagnelu pers sonliga bekantskap, och jag wille gerna göra henne till wiljes, om jag bara finge tag i skalden, men han måtte under sitt arbete med Backhanterna hafwa glömt ecklesiastikerpeditionen, ty han lärer ide ha warit hår på långe. Derföre will jag att han, kära Lindqwist, fom år Stagnelii wän, på fint wis underrättar Honom om att han är bjuden til Amandas fru mor i morgon på the, jemte mig sjelf. Men fom jag fruktar att Stagnelius ide fan reda fig sjelf, få har äfwen han, fåra Lindqwist, på min inrädan, blifwit bjuden att wara skalden följaktig, ty ljuset kan wål icke wara af med sin skugga. — Jag, fullföljde Lindqwist, war höge ligen förtjust, öfwertygad att det war jag sjelf, som war föremålet för den ljufwa flickans beundran, men icke den fula och obehagliga Stagnelius. Qwinnan kan wål beundra en snillrik man, men det är också allt. Jag efterkom naturligtwis Ros sensteins tillsägelse och underrättade Stag: nelius om bjudningen, men nåmnde ins genting om den unga flickans förtjusning för skalden, emedan jag tog detta för em