Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1860, sida 3

Och frökens namn flår det på näsduken? Ringen wille jag wäl ha fett; den war wäl bra wacker? Den fule ha räckt en tid att göra of goda dagar. Hwad tänk te du wid första anblicken derafs VWader? — ja det må du tro, fia rade Milding. Hwad jag tänkte, fåra Elisabeth? — Jag tänkte: Suled of icke i frestelse, utan fräls of: ifrån ondo; ty den listige frestaren utlägger helst fina snaror mellan hitte -guld ot gömme-guld. Derföre slyndade jag oc på stunden till fröken med hittegodfet. Följande morgon gjorde Milding med mera muntethet fin morgonbön i det öftra fönstret, fom alltid tjenade till bönkapell. Någor högre än i går sjöng Clara sin lossäng; derefter skyndade hon ut för att upptaga betalning för ett förfärdigadt ars bete, och sedan öfwerraska mamma, fom i dag försofwit fig för första gången på hela året, med något, fom hon wifte utgöra pappas älsklingsrätt. Till middagen hemkom Milding från sitt arbete sednare än wanligt, tankfull och allwarsam; mamma åter wid owanligt godt lynne. Barn, fade Milding, fe dan han förtärt den kostliga rätten, hwad