Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1860, sida 3

henne stildrat sin mindre ljusa belägenhet, täflade glansen af Julias ögon med glanfen af juvelerna i den blirtrande ringen. Gode, fromme, betryckte fader och man, fade hon med en engels deltagande mildhet, tfanffe det lyckas mig, att flåta några blommor i den törnefrang, hwarunder detta hufwud ide utan får, men med åra grånat Detta deltagande! stammade Milding. Desfa tårar! Himmelska warelse! Ack, detta måste jag berätta för min gumma och min Clara, som likna er i godbet. Fadren fom med strålande ansigte och wåta ögon tillbaka i sitt rum, Elisabeth lappade hang morgontröja och Clara pryds de fig få godt fig göra låt, för att begifwa fig på marknaden. Han war nu en förkunnare af ljufwa förhoppningar. Mos dren bleknade af glädje. Clara lyssnade till hwad fadren berättade och, hängande fig om hans hals, upprepade hon andaktsfullt ur fin morgonpsalm: GBud oc tid of, min far, Med fadersöga fer. Ja, det är Guds finger, fade Clifas deth, berätta mig allt till punkt och pricka, käre man! Hwar låg sypungen? —