Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1860, sida 3

wår Herre är god emot mig! YBår pre sident har i dag utmärkt mig inför alla mina arbetsfamrater. — Huru lefwer werlden med er, hedersgubbe? fade han alltid flitig och arbetsfam, fortfor hans ercellens — altid mån om er pligt, ett efterdöme för många. Det år billigt, att ni får någon förbättring i edra wmilfor. Undetdånig hemställan til Konnngen år gjord derom. — Jag kunde knappast framföra min tadfågelfe. Muding gaf en wink åt Clara, fom hemligt lemnade rummet. Elisabeth bör jade återkalla gångna tider, talade om bitter kalf, sömnlösa nätter, krig, frid och knapp utfomst. Hon prisade fin mans oinskränkta förtröstan til Gud, fom ide låter den rättfärdige och undergifne på fam komma; oc fom äfwen hår hwad ban i löndom fer, nu wedergåller uppens barliga. Plåtsligen inträdde fröken Julia. Gubben steg upp för att hälsa. Då flög hon honom om halsen. Det war Clara owanligt utsmyckad. Julia hade förut lås tit kalla henne til fig, samtalat med hene ne, tyckt om hennes intagande wäsende och, sedan hon gått, skickat henne en korg med flädespersedlar af eget förråd och en