(Forts. fr. föreg. n:r.) Herrans Bön. (Öfwersattning.) Haftigt uppsteg Clara från fin sodåge, tastande sig om sin faders hals och sade smekande: Papva lilla! Mig tocktes, att du med ringa möda skulle funna för wärfwa oss ett stycke bröd. Skrif en ti ten bok, en novel, din egen sefnadshistoria. Stildra ditt kors och lidande alt ifrån ungdomen och berätta werlden, huru god och ädel wår mamma år, huru ofta hen nekar fig sjelf både mat och dryd, för att fe dig, mig och bröderna, måtta. Den goda modren emotsade rodnande det tacksamma barnet. Snfalet år godt och kommer, fom jag tror, ofwanifrån; men utmärk ide mig på något fått. Du inå mål i boken falla mig din goda, trogna El.sabeth, men utan widare tillägg, ty ullt beröm skulle blott förarga andra bu strut och jag Mulle ej wåga i kyrkan upp: slå mina ögon. Nu byggen lufislott igen, fade far dren, tv ingen bokhandlare skulle ge mig 5 mr för en få Mwvarraoglig klagowisa.