Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1860, sida 2

Denna fråga kastade den stackars mans nen från himmelen till jorden igen. mXafå, — marfnadsdag, fade han för fig sjelf och owilkorligt flög hans högra hand åt bröftfidan för att fe efter, hwad fom fanns i den broderade sedelboken, hwarmed Clara till Julklapp muntrat hos nom sista Julaftonen. — Of fattas als ting, fortfor modren, för att möta hans wanliga trösteord: mnjöl, smör, bröd och potåter. Milding hade emellertid öfwerräknat och räckte åt henne hela beloppet af fin kassa: 36 skillingar i fedlar och några stillingar i flantar. Bud förbarme fig, suckade Elisabeth, under twekan att emottaga penningarne, som naturligtwis på långt icke swarade mot behofwet. YTag emot, mamma lilla, fade Han, jag för min del behöfwer ingen mat i dag. Din kostliga ärtsoppa i går fom mig att åta mer än jag behöfde; dermed dergar jag mig till aftonen. Uppwårm för dig och barnen, hwad fom blifvit åf wer; Gud skall dertill ge fin wålfignelfe. Hans försakelse gick honom till hjertat. Hon tog emot penningarne, kyste hans