Herrans Bön. (Sfwersattning.) Den Allgodes öga blickade mildt genom det windsfenster, inom hwilket den fattige, arbetssamme Milding bodde. Med hopknäppta händer hälsade han den uppgåens de solen och bad med innerlig unvergife wenhet til Gud: Fader wår, fom är i himmelen, helgadt warde Ditt namn: tillkomme Ditt rike, — då afbröts den andåktige af fin inträdande maka, fom smög fig till fenstret, hålsade honom god morgon och sade: ANt, du fåra sol! är du hår åter med en sorgedag åt of? Milding swarade: Går bekymret med solen upp, så går det också med solen ned, om wi ej hårdnackadt wilja hafwa det till sängkamrat. Jag bar sofwit rätt godt i nott. ÖS trädgården der borta7, fade Ci fabeth, fom hånger full med rentwättade flåder; hwad tjugondedelen deraf skulle göra mig lycklig! Wår Clara har enapp: helt linne, och när jag betrak:ar ditt, få ökas min berröfmelfe