Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1860, sida 3

AT SPEER SES SEELE ed eget skepp redlöst; der drefs af winden emot det angripna amiralskeppet. Antra! kommenderade Swen, och, stållande fig i spetsen för fin tappra be sättning, störtande han på det fiendtliga sieppets dåd. Tusende gewärsmynningar riktades mot de oförwäågna ... tusende dödar hotade Swen . . men han aktade ej derpå ... han sökte ju döden! Framåt! ropade Swen till sitt folk, och trängde med raseri in på den hundra: de gånger öfwerlägsna fienden. Hwartåt ån hans af roskt blod rykande fwård rif: tades, lade en ryss sina ögon tillsammans. Kulor regnade kring den alltmer hopsmöl, tande handfull tappra Swenskar, som bjöd amiralskeppets talrila besättning trotts, och snart stod Swen nästan enfam bland fienderna ... Döden såg honom ständigt gäckande i ansigtet, wisade honom fin hwassa lia, men dröjde ännu alltid att slå till. Det tycktes fom wille den håmnas på Swen för de bittra ord denne uttalat på Rosenkinds graf. Ett utrop af glådje hördes srån de åter. stående swenska kämparna. Från andra sidan äntrades nemligen amiralskeppet a Swenskar, anförda of Konung Gusdaf sjelf