Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1860, sida 2

under jur sista retour från Haparanda missödet att ej mindre än 3 serskilta gänger tangera hafsbottnen. De tmens ne första påstötningarne woro af lindrig beskaffenhet, få att jag efter detta korta widrörande förbigår dem för att funna litet utförligare omorda den tredje och sista stöten, fom fartvaet erhöll wid utgåendet från Näske. Lördagen den 21:sta dennes fl. 4 f. m., då alla passagerare lågo i sin bästa sömn — dergs antal war ej obetydliat, ty blott i Örnsköldswik gingo ungefär 30 personer och wäntade på ånabåtens ankomst — häcktes de lika obehagligt fom owäntadt af en knallf, like nande ett duktigt böjskott, och genast ffyndade alla i den mid tillfallet burna lätta kostymen upp på did med förtwiflan och ångstens prägel på fina ansigten. De lugnades emellertid snart då de sågo, att landet war så nära, att de från farty get kunde hoppa ner på klippan. Wid olyckstillfället stodo kaptenen, ftyrmannen och lotsen på kommandobryggan. Några minuter förut hade fartyget ins swepts i stark tjocka, då kaptenen lärer ha tillsport lotsen, fom i 13 år tjenitgjort såsom fåran på detta farwatten, om han ej borde minska maschinen. På lotsens trygga nekande swar fortfate tes resan, vå kapten genom dimman börs jar warsna den gråa klippwäggen dikt förom fartyget. Han befaller jtopp, men försent. Fartyget hade redan törnat. Under dagens lopp gjordes förs twiflade ansträngningar. På aftonen, då olyckan här blifwit bekant, utsändes ängs fartyget Angur, förnämligast för att afs. hemta påssagerare. Söndags afton möte tes ångfartogen Chapman och Niord der och försökte med trossar lösrycka det strandade fartyget från den alltför säkra ankarplatsen, men trossarne, ehuru af swår kaliber, sprungo och de nödgades med cförrättadt ärende fortsätta sin resa. Kapten och besättning arbetade emellertid oförtrutet. Ångaren Flink aiorde äfwen ett försök, men förgäfwes. Thord: dags aftonen, då Thule slulle passera bär förbi vå resa söderut, stannade det hosBerzelius — Flink war der redan förut med byggmästare, ankaren och bes höriga werktyg härifrån. Berzseliud hade då omstufwat lasten länast akternt, så att aktern war nedsänkt till wattenbrynct. Derpå togo IT hule och Flink hwar fin tross ombord och lyckades med förenade krafter få Seryselins att föl: ja med. Då blef fröjd i hwarendaste wrå of fartyget. När detta nedskrifwes liager fartyget i fullkomligt oskarart skick bär i hamnon. vy äliat emellertid att sartyget just då kom af grundet: i annat fall hade det troligen blifwit wrak, ty under nattens lopp och blott en balf timme efter sedan detta passerade. KI. 10 på aftonen uppe stod en häftig nordostlig storm, den wind, som mar farligast för fartyget i deg då warande läge. Jag mill ej här ingå i någon närma re undersökning om hwem fom mar ove saken till olyckan, answaret drabbar i alla i —