Norrländska Korrespondenten – 28 juli 1860, sida 3

A 2 ha stora skäl att wara sorgsen, då non är få tapper fom han. Främst i i elden — först att äntra — fåfert den, hwars kula träffat fiendtliga amiralens skalle! — hejsan! Det kan man falla för något! KHa, til och med hans fiender måste medgifwa, att det år en owanlig man. Men har du hört, att han i qwäll åme nar göra ett besök på Ölandskusten 2 Nej, det har jag sannerligen ide. Ny, kajutwakten fade mig, att Han yttrat någonting ditåt. Smwad kan han då ha i sinnet? Det är wäl blott för roful? Underråttelferna i detta fall äro myc fet flena, swarade den spenslige. Man måste ftå wäl hos Kung Gösta för att få ett örlogsfartyg för utråttande af enskilta affärer. Se der drar Löwenhjerta upp fin tjugonde torsk afbröt den tjocke flegmatiskt, i det han utblåste ett rökmoln. Han bjuder sätert på färffmat till middatn. (Will du ta ett bad med igen? frå gade den smale. Topp! ropade den tjocke samt reste fig upp, harester båda afkastade öterstoden af sin beklädnad, skyndade upp i mårsen