Norrländska Korrespondenten – 28 juli 1860, sida 2

till fålan sen? Ha ha ha! Hon må gere na higga der hon ligger, den elaka! ... Ö—ch hennes far, den råe fiskaren, — af honom stuall jag utpressa en betodlig fumma, cljest stånmer jag kanaljen. Da bir du ifrån, usling! dånade en Djup stämma, och en sekund sednare hade fistaren styndat fram och fattat gubben om strupen. i Bered dig nu att dö, eländige skurk, min dotters och mitt lugns mördare! röt fiskacen åt den af skräck halfdöde Esrael. Gör nu hwad du kanske aldrig förr gjort: låg en bön! melipp Hi rosslade gubben. Fjkaren släppte sitt tag. — Men knaps pas fände gubben fin hals fri, förrän han åäppnade munnen för att uppge ett nödrep. Jef, du laser dina böner på det såttet! ropade fijkaren och inklämde med ny slpyrta quebens fmala hals mellan fina jernfingrar. Drag tig nu til minnes alla dina isibragder, focifot fiskaren. Kommer du håg din förtta hustru, den du mördade? Kommer tu ihåg den rödhårade Niklas, hwullen du öfioertalade ant mörda Swen