Norrländska Korrespondenten – 25 juli 1860, sida 3

dAA d 0 POSER tåget, mid sidan af presten, gick den aamle Esrael, wisserligen sorgklädd, men med en min, fom uttrydte: VO henne har jag öfwerlefwat! ... Jag kunde like wäl göra den wilda spak! Den sorgliga förrättningen war slutad och tåget äterwände till sorghuset. — På Cöraels inbjudning qwarstannade de flesta för ait intaga aftonmåltid, wid hwillken bet tillgick snarare fom på ett spelkalas än som på en begrafning. Efterföljande wärdens exempel, öfwerlemnade fig hela sållstapet ät de mest råa och bacchanaliska orgier; — endast en fatt tyst och grubblande i mörkaste wrån af rummet, oh syntes försänkt i djupa betraktelser. Det war Rosenkinds far. På samma gång samwetet plågade honom med tusende qwal, började hatet och hämndbegåret fom år Ölänningen medfödt, rasa i hang bröft. Han swor att taga gruflig hämd på upps hofwet till hans hustrus och hans dotters död samt fin egen olycka. Snart pppade fig också tillsälle härtill. CForts-)