Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1860, sida 3

blod; den skall komma antingen mitt lefnadswarma eller ditt iskalla hjerta att stanna. Swår att afstå min hand, och du förhindrar ett dubbelmord! Nej, swarade gubben, fom repat mod wid Rosenkinds sista ord, dem hon med wek stämma uttalat. rSmår att åtminftone uppskjuta merfs ställandet af ditt beslut twå år. Nej. Du wil ej? sade Rosenkind, och höjde hotande wapnet mot Esraels bröst. Nåwäl må du då do! Jag fmår! ropade den fege, förskrädt. YWid afgrundens onda andar swår jag att uppskjuta wårt giftermål i två år. Bravo, gamla harhjerta! Men ändra ej ditt beslut, ty då gör iag ett besök till — och då .. . Vag bar ju redan swurit, strel Csrael nästan ihjälskrämd. DÅMÅ jag skall Rå wid mitt od! mFarmwål! — Om twå år koamer jag åter fade Rosenkind och sände den dörds bleke gubben en blick fom uttryckte det dius pafle förakt. Det skall du dyrt få betala! mumlaNe Csrael, då Rosenkind aflägsnat fig. Du ffalt bli min, — och då! .. 7 (Forts.)