Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1860, sida 2

sömn, från hwilken han ej, förrän efter flera timmars förlopp, waknade. Stärkt och wederqwickt uppsteg han från sitt lår ger, hwarefter han i enkla men hjertliga ordalag tackade amiralen för hans wisade godhet. vTat, min gosfe! swarade amiralen. Men nu måfte du omtala dina Iefnadsöden, samt orsaken till din fnapphåndiga fjörefa. Dändligt gerna! swarade Swen, samt berättade derefter utan omswep om sin kärlek til Rosenkind, om fadrens motmil: ja derför, om den fara, som hotade flickan, om fina föräldrars ryswärda död, om huru han expedierade Niklas, — hwilket moment den gamla amiralen mest tockte om, — huru hans båt blifwit borrad, samt huru den sjunkit ungefår en half mil från flottan. FNag flår wad om, att ingen annan än Niilas borrat din båt, inföll amiralen. Det gjorde han troligtwis innan han gick att sticka din koja i brand. Ni har rått, Here Mmiral! utropade Swen. Jag påminner mig nu, attjag, då jag gick ned tid byn om natten, fåg