Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1860, sida 2

Cu timama derefter waknade Swen i amiraleus egen hytt. Då han uppslog de matta ögonen, hördes ett utrop af glädje, oc straxt derpå stod amiralen hos honom. Gudffelof att du lefwer, min raske buss! — Det war, fan ta mig, grefwens tid jag fid tag i dig, ty hade jag fommit en minut sednare; få hade du sjunkit fom en tjugufyrapunding! Swen war ännu mydet matt, men han ansträngve fig dock få mycket, att han funs de framråda handen åt fin räddare, wil: fen också hjeriligt trydte densamma. vDu blir nog en frisk sjöbuss med ti den, fortfor amiralen, oc) du skall fans ske snart nog få tilfåle lära dig falta ryfar. Men sof nu godt, få långe; når du härnäst waknar, måste du omtala an: ledningen till det sörtroliga umgänge med det wåta elementet, hwari wi nyss funno dig. God natt med dig, tillade amiralen skämtande, samt aflägsnade fig. i Swen inslumrade i en wederqwickande