Berattelse af Fabian W-n. (Forts. fr. föreg. n:r.) På dådet of ett bland de swenska frigsskeppen stod amiral Å—, med kikaren de traktande en liten swart punk, fom fiunbom uppdåk ur sjön. Han uppläckte snart att det war hufwudet af en simmande, och han befallde, det en båt skulle utsåttas för att to den simmande till mötes. Detta wetkställdes genast oh amiralen fatte fig sjalf wid sipret. Friffa tag wid årorna, gossar! ljöd amitalens uppmuntrande ftämma. YBår djerfwa sjöman, delfinen i menniskohamn, börjar sjunfa, tror jag, fortfor amiralen och satte kikaren till ögot. Så förhöll ver fig werkligen. Urmattad efter ett otroligt anstrångande af fina frafe ter, började Swen styfna i armar och ben. Men då han markte att en båt sattes ut från skeppet och att denna båt närmande fig honom med god fart upplifwades det sjunkande modet, och han skjot äter fram öfwer sjön. Men slurtligen öfwergåfwo Rosenkind.