Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1860, sida 2

äBD g a upprepades tusenfallt af eko, och, hoppans de från gren til gren, från tråd til tråd, förlorade det fig flutligen i djupet af skogen. Swen yrade upp från den fen, på hwilfen han suttit. Ett rysligt leende af hans mun, oc med af raseri darrande röst röt han: Ha, Niklas! ... Jag förstår! .. Du wille hämnas det slag jag gaf dig nyss, och du har lyckats ... Men turen år nu min .. . Swen hade rätt. Då Niklas från trå: dets topp såg Swens förtwiflan, kunde han ej afhålla sig från att skratta. Swen skådade fig omkring spanande efter det ställe, hwarifrån skrattet hörts. Han upptäckte nu en mörk massa som rörde fig i toppen af ett tråd, ögonffenligen bemödande fig, att på grenarna af efen, i hwilken han satt, praktisera fig til ett annat nåra intill stående tråd. Wig fom en fatt, war Swen snart uppe i eken. Ett utrop af glädje undföll honom, då han i den mörka massan igenkände Niklas. Med en wäldig spark försatte han Niklas ned på marten. En fefund sednare stod Swen bredwid honom. Med en wansinnigs hela styrka