Norrländska Korrespondenten – 14 juli 1860, sida 2

att sänka kniswen i Swen, hejdade han sig hastigt wid följande ord af Rosenkind: Jag skall, morgon och afton, på knå anropa Gud om styrka att emotstå och trotsa alla de faror, fom hota mig eller vig; jag skall bedja our makt att tillentetgöra min fars befallning att gifta mig med den gamle godsegaren, och skulle min far Det oaktadt, stå fast mid och werkställa sitt beslut — nåwäål, då skall han, bröls lopamorgonen, i sin dotters rum finna ett stelnadt, blodigt like. PMuniga tårar förtade ur slicans ögon. Hon gömde sitt hufwud wid ynglins gens bröst. Också han gret. Några ögonblick förflåto under djup tystnad, endast afbruten af bådas friyftningar, ÅÄndtligen tog Swen till ordet: Redan i morgon werkställer jag mitt beslut, om du få mid, alskade Rosenkind? yttrade han. Ad ja: Wi få ej dröja dermed. rALfå i morgon! Om tio år äter: fommer jag, wil Gud! och då . . . OT dä tillhör du mig allena, — om jag ej redan hwilar i grafmen! suckade flidan. I tio år fald du strida för bår j