Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1860, sida 3

spegeln, under det handen lekte med en nyss bruten, hwit törnros! Flickan mar dotter til den rikafte fiffaren i byn, och för fin fägring benämndes hon allmänt: Rosenkind. Så hade hon futit i ungefär tio minuter, Då hon wäcktes ur fina drömmar af en kyss, fom sakta trycktes på hennes rena panna: Hon spratt hastigt upp, men hens nes täcka mun drog fig genaft til ett le ende, då hon warseblef Hwem fridflöra: ren war. Ah, wälkommen Swen! utropade hon gladt. Jag satt just nu och tänkte på ... Ad kanske tänkte du på mig? inföll glädtigt den nyss ankomne, en reslig fraftfull yngling omkring nitton år. Rätt gisfadt, swarade Rosenkind. Då måtte jag wäl få någon belöning för min ffarpfinnighet, fade Swen lifligt, och tryckte hastigt en kyss på Rosenkinds rosiga läppar. Tate! hotade flickan med lådfadt al: war. Du tog den olofligt ... du stal den .. . vår det få, då år det min största skyl dighet att återställa det ftulna! Och med dessa ord fattade Swen om flickans smala