Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1860, sida 2

2A2 — Stall ste nådig herre, fade drängen, gjorde en dum bugning och gick. En timma detefter stod fiskaren framför den nådige Herr Esrael. JJag will tala med er om en faf, fom skall göra både er och er dotters Inda, började Esrael. Jag har nemligen beflutat att gifta mig med henne — om ni tillåter? tillade gubben med en slipad blid. Nåvige herre! swarade fiskaren, och tummade fin ludna mössa, bhuru fall jag rått funna uttolfa den tacksamhet jag år styldig er, fom will göra henne och mig den stora åran ... Då är det fogdt, fade gubben. Oh fom wi nu ffola bli slägt, få fan ni was ra wiss om att det der andra, ni met, als drig skall bli upptådt. Ac få god nådig herrn år, fom will ... DBHå år det min wilja att wårt bröllop stall firas inom fer weckor, afbröt Esrael. Som nådig herrn befaler. Men jag har hört, fortfor gubben, under det hang ansigte mörknade, att en fistardrång wid namn Swen skulle wara befant med er dotter ... Sådant der will jag ide weta utaf! — Blir den der