stor hankknippa på ryggen, och när hon fe fin fo hängande på stuguwåggen, ffyndade hon genast till och högg af revet och gick få in i stugan. Der låg gubben på golfwet, iba både rökt och bränd. Irö sta mig för dig, fade hon, huru har du skött dig här bhemma? Gubben bara awed och kunde ej swara ett enda ord; men huru han skött sig, det blef gumman snat warse. Fläsket war borta, drickan utrunnit, brödet förbrändt, gräddan läg i källan och tröjan i grytan, fon war hängd, och gubben fjelf illa både rökt och bränd. Huru det sedan gick, fan man wäl för få. Gumman fid i ro sköta fina sysslor, och gubben gid utan knot till skogen, och flagade aldrig mer öfwer fin lott. (Slut.)