Norrländska Korrespondenten – 7 juli 1860, sida 2

ter mina foflor. Det hade gubben ins genting emot. INHod fall jag skota om hufer, fade han; mwen huru du skall tas ga dig ut i stogen, det wil j.g jult fe. Tidigt om morgonen fade gumman: nu siall du baka brod, tjerna smor, wakta fon och, koka gronlål ull middagen 7 Ja det war idel småsaker för gubben, och dermed stiljdes de åt. Gumman tog yran på armen och wandrade åt skogen, och gubben började utt elda ugnen och reda ni Degen, och når han tyckte denua wara färdin, började han att bafa. Men hwad för slags kakor det skulle blljwa, fan man wål söLrtztå, då han glömt bort jästen och satte in dem utaa att hajmwa sopat ugnen. Gubben tydte nog, att han gjort det mål och tanken på det färska brödet retade hans matlust. Färskt bröd är rasande godt, tänkte han, men får man flask till, få smakar det få mycket bättre. Dermed gick han ut i boden efter det enda flaskstycket De egde. Men fläsket war salt, och nog skulle det smaka battre med dricka till. Han lade dersore fläskstycket på fållartrap: pen och steg ned i källaren. Just fnin han fick swickan i handen fom en hund och tog flåffet. Det wille han dä för