Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1860, sida 3

22o: 2mp—a—n — Grefwinnan försöfte swara; men det nigt flödande tärarne hämnade hennes r — Karl, fade hon, ställ dig få, att kan fe dig Din bild skall wara det fi jag ser här i werlden. Modren wek åt finan. Soop lutade sig öfwer henne och try afskedskyasen på hennes redan kaun. läpvar. Några minuter sednare, och allt war fl Oss weterligt har blott en håfdardn upptagit (ursprungligen härledande fig fr ett gammalt historiskt arltiv) den lifa rande fom anspråkslösa buden of Må Torstenson, en af ren fore Torstenso sondöttrar. Hennes milda wåsende, språkslösa dygder och :tofasta kärlel tvi de enda miancoblommor, fom prydde h nes grift. Den stönaste, waraktigaste minnesw den egde hon deck i sina efterlemnade m ners hjerta. Karl Soops gränslesa förtwiflan er hennes bortgång milorades få småning genom tidens nåra nog allsmäktiga ha men denna förtwiflan efterföljdes af djup waruftig safnad. Han knöt ald någon annan förbindelse, oc i dödsstund tyckte han fig fe hennes älstliga gestalt fi i en engels siepnad fom för att heutal nom till hans egentliga fåderneeland. (Slut.)