Modren och Märtas trolofwade hade wakat trenne nåtter å rad wid hennes säng. Den 20 December på morgonen, medan de ännu sutto qwar i rummet, hörde de, huru fon mumlade mellan tänderna. — Konungen ... konungen. — Hwad will du konungen? frågade modren. — Tala wid honom, men smittan ... smittan ... Utan att hon märfte vet, smög fig Soop ur rummet. Strart derpå feg Karl XI in i hennes kammare. Wänd mot wäggen warsnade hon honom ide, förrån han med ljudlig röst frå: gade, i det han lutade sitt öra mot hen: ned mun: — Ar det något fröken önskar! — Att hans majestät täcktes för min fåstman bibehålla samma godhet, som eders majestär wisat oss båda. Öfwergif min moder och mina syskon. — Haf ingen omsorg i detta afseende, swarade han med rörd stämma. — Swarken före eller efter min död fall edra älskade något fattas. Eder far ders förluster will jag hådanefter, åtmin