Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1860, sida 2

— Hwafföt tiger wår moder? frågade Beata. — Jag mil icke plåga Märta. Jag wet, hwad det fmårtar of att öfwerhopas mcd böner, fom sauwetet nekar of att bewilja. Meårta rttycte fin moders hand. Min mor, återtog Beata, finner då, att det år en yligt af Mårta att uppoff: ra fig för en avd af fröken Fleming. po Är det en nyd, att hon önskar mig nåra fin sjukbädd? — Ja, når det är en fmittofam fjuts I dom, det finnes många wakhusttur, fom ! Å (mor fontant betalning gerna skulle erfätta din platå. Den lejda, swarade Märta, år dock I ejd. Sofi, tillade hon, är skiljd från fina lnärnas ie, når jag undantager brodern. Systrarne äro gifta och boende långt ifrån hufwudstaden, den ena i Fmland, hos hidilfen modren för det närwarande uppe häller fin. Skulle jag då öfwergifwa henne, når hon beder mig fomma til fig? — Nej det stulle du ide, swarade mo dren. Mårta gör rätt. Hon uppfyller en pligt, och Gud kan bewara henne. — Men han kan också taga bort henne.